De senaste dagarna har prövat tålamodet ytterligare. Simons blodsocker har varit för högt och han har fått insulin intravenöst för att läget skulle stabiliseras. I dag verkar situationen bättre. Stygnen efter operationen har delvis avlägsnats och en förbättring har nog skett. Antibiotika ges fortfarande via dropp. Vardagen innehåller en del smått komiska konversationer pga språkproblemet, men Simon själv lär sig för varje dag alltmer uttrycka sig på spanska. Men Ibland tar sköterskorna penna och papper och ritar när inget annat hjälper. I dag hittade de googleöversättningen och det kom ett papper där det stod ”Pills syömisen jälkeen”.
Det blev hotellbyte för oss andra eftersom det hotell vi bott i blev fullbelagt till helgen. Nu har vi sovit en natt i ett apartementhotell i centrum. Simons läkare har ivrigt frågat oss vad vi tycker om staden. Vi har inte haft ro att se staden särskilt mycket, men det är en historiskt spännande stad med en komplett, romersk ringmur runt den gamla stadskärnan, byggd i slutet av 200- talet. Den är 2,2 km lång och har 85 stora torn. Muren är ett av Unescos världskulturarv sedan 2 december år 2000. Bussen vi åkte med till sjukhuset en dag rundade stadsmuren helt ett varv innan den styrde ut mot sjukhusområdet. Vi har sett en del pilgrimer i stan. Kanske sådana som liksom vi gjorde, åker genom Lugo för att komma till Sarria. Men det går också en annan pilgrimsled genom staden. Den kallas El Camino Primitivo. Också den går till Santiago de Compostela.
Helene o. Stefan
Jag stack mig in på söndagens mässa i sjukhuskyrkan för att kunna bli stilla, tacka och be. Ett tjugotal personer var närvarande – patienter, anhöriga och personal. Mässan såg likadan ut som de flesta mässor vi deltagit i under den gångna månaden. Enkel prästcentrerad liturgi med kommunionen i centrum. En sjuksköterska var textläsare. Inga formulär fanns men deltagarna verkade kunna allting utantill. Allting räckte en halv timme.
Stefan
Vi hoppas att sjukhusvistelsen snart skall kunna avslutas. Vi har nu varit här en vecka. Vi hoppas ännu att vi skall kunna besöka Santiago innan vi återvänder hem på onsdag.
Menyn är ensidig, men maten är efterlängtad ändå
Roliga oversättningar till engelska med google. ’Mässan såg likadan ut som de flesta mässor vi deltagit i under den gångna månaden.’ blir
’The fair looked the same as most trade shows we attended during the past month.’
Ur avdelningen språkroligheter: Simon använde en enda gång googletranslate för att förklara, att han var rädd att hans rumskamrat, en gammal farbror, hade använt Simons nattkärl. En liten ordbokskoll avslöjade att google ville säga ungefär så här:”Den gamla mannen har redan varit minst tio gånger på toaletten. Nu är jag rädd för att vi har använt samma köttgryta.” Trots att språkgrodan rättades till, väckte situationen munterhet och skratt bland personalen.
Hoppas att ni hinner göra en tur till Santiago även om ni inte kom dit till fots den här gången. Hur som helst har ni gjort en riktigt intressant pilgrimsvandring och det har vrit fantastiskt att följa med era funderingar från vandringen.
Nu är ju Simons hälsa allra viktigast. Hoppas att läkarna får kontroll på tillvaron.
Välkomna hem igen. Santiago finns väl kvar för ett annat år.
Roligt att du har varit intresserad att följa med vår resa på bloggen. Trots alla strapatser kan vi rekommendera caminon. Hälsningar!
Jag hoppas också att ni kunde ta er till Santiago med buss eller bil när ni är så pass nära målet, men förstås är Simons hälsa allra viktigast, det gäller att inte chansa…ni har ändå upplevt så mycket under er vandring!
Nu är vi framme i Santiago. Tacksamma över att vi inte behövde åka direkt till flygfältet…vi tar vara på tiden här. Hälsningar!
Hälsningar från kyrkoherdekonferensen på Lärkkulla! Vi har idag bl.a. talat om pilgrimsvandringar, så våra tankar gick naturligt också till er. Vi följer med era strapatser, och bär fram er alla i våra böner!
Varmt tack för hälsningen! Vi har nyss anlänt till Santiago efter en händelserik månad på väg. Vi är tacksamma över att vi nu kan vara här, trots att oförutsedda hinder gjorde att vi inte kunde vandra den sista sträckan, som vi planerat. Veckan som vi tillbringade på sjukhuset i Lugo var minsann också en resa med många dimensioner. Utsattheten gör att man koncentrerar sig på det som är väsentligt.
Tack för förbönerna! Hälsningar till alla kolleger!