Dag 18: Vilodag i Astorga

Idag blev det en vilodag pga den uppsvällda armbågen. Jag mådde inte så bra under natten och fick antagligen feber och armen hettade. Vi tog oss därför på morgonen med Tio Pepes hospitalera, via Villadangos, till läkare i Astorga. Lika förvånade var läkarna där över att jag alls vandrar, men de konstaterade att jag nog hade en inflammation i armen och borde få en kortisoninjektion. Så jag kavlade snällt upp ärmen, men blev snabbt hindrad. ”No, culo, culo!” svarade läkaren rappt. Så det smärtade något infernaliskt och jag hade svårt att gå några timmar.

Vi har kunnat vända problemen vi ställts inför till något positivt. Uppehållen och vilan, som också bör vara en del av upplevelsen, har visat sig vara en möjlighet att ta in intryck av vackra saker såsom fönstermålningar och fina kyrkvalv, på ett lugnt och kravlöst sätt.

Vi hade ganska lång tid under dagens lopp att upptäcka Astorga, en stad på 12.000 personer. Staden domineras av den mäktiga katedralen, invid vilken också Museo de Catedral är inrättat i den gamla katedralskolan. Precis bredvid katedralen ligger Palacio Episcopal. Biskopspalatset brann ner i slutet av 1800-talet och den dåvarande biskopen beslöt tillkalla Antoni Gaudi för att rita det nya residenset. Huset är både ut- och invändigt en fantastiskt vacker skapelse. Det var säkert fint för biskopen i Astorga att få bo i huset med mäktiga valv och sagolika glasmålningar. Men sedan 1963 är Caminomuseet (Museo de los Caminos) inrymt i huset, och det betyder förstås att många fler får njuta av det magnifika slottet.

20120912-001649.jpg
Biskopspalatset ritat av Antoni Gaudi

20120912-003018.jpg

En specialitet för staden är chokladtillverkningen. I staden finns ett chokladmuseum som dokumenterat sötsaksindustrin i regionen. Astorga kallas följdriktigt La Ciudad de Chocolate. Vi köpte några bombons både med och utan socker, vit och brun choklad. Men det fanns choklad i alla tänkbara färger i de små specialaffärerna som säljer Astorga-choklad.

20120912-003334.jpg
Detaljer från katedralen i Astorga

20120912-003443.jpg

20120912-003507.jpg
Chocolat

Slutligen tänkte vi efter så här lång tid på resa, reflektera litet över kulturella skillnader mellan Finland och Spanien. Här:

Pratsamhet och högljuddhet
Det spanska folket hablar väldigt mycket och det hörs långt. Vi nordbor, särskilt finländare, är ju inte så vana med det. Ibland vet vi inte alls vem som har ordet i en konversation eftersom vi tycker att alla talar samtidigt. Men själva vet vi också nackdelarna med att höra till det tysta folket. Vi märker redan att vi ropar högre till varandra än förut, när vi rör oss på stan. Det ständiga sorlet är ibland ändå tröttande.

Barn och äldre
Familjen känns viktig i Spanien. Till veckoslutet, eller kanske bara till kvällspromenaden på torget, kläs barnen fina i klänningar eller snygga shorts och skjortor, men det hindrar dem inte att leka och spela boll, var de än rör sig. Familjerna äter tillsammans, och ofta är också de äldre generationerna med. På måndag morgon kunde vi märka att skolorna började på nytt efter lovet, för vi mötte ett stort antal barn, klädda i skoluniformer av olika slag. Angående måltidsgemenskapen har vi också kunnat märka att rörelsehindrade och rullstolsburna personer är med i samhället på ett synligare sätt än hos oss.

Språkokunnighet
Kom inte hit och tro att du kan tala ett annat språk än vårt! Så har det kännts ibland. En schweitzare, som bor här och förestår en outdoorbutik med pilgrimsprofil, förklarade, att spanjorerna är något av conquistadorer ännu. De har varit ett härskarfolk, och den identiteten är stark fortfarande. Det tar sig uttryck i språkfrågan, men en orsak kan vara helt praktisk. Man dubbar alla program och filmer i TV så den vägen lär man sig inte heller.

Siestan
I den värme vi har upplevt här, förstår vi utmärkt att det är skönt med siesta! Tänk att allt mer eller mindre stannar av för flere timmar under den varmaste tiden på eftermiddagen. Det som vi inte förstår är varför det sällan finns information om när siestan infaller och när t.ex. butiken eller turistbyrån öppnar igen. Det kan vara fyra timmar senare, men det står inte nödvändigtvis någonstans. Vi har ändå nog ibland kännt oss galna när vi jobbat på så svetten lackat, när de felsta spanjorer drar sig tillbaka till luftkonditionerade rum.

Vänlighet
Mycket vänliga hälsningar har vi ju mött under vandringen. Man talar ju mera överlag, också med främmande mänskor. Temperamentsfulla utbrott kan man lätt komma att bevittna, för känslorna är
mera på ytan här, än hemma.

Simon, Helene och Stefan

20120912-003201.jpg
En av de bättre pilgrimsmenyerna hittills, i Astorga

20120912-004259.jpg
Borde jag ännu skicka något från packningen vidare med posten?

20120912-004438.jpg
Spanjorerna vill ha slut på nedskärningarna. Redan en politisk rörelse

2 svar på ”Dag 18: Vilodag i Astorga

  1. Låter bra med en annorlunda dag (till skillnad från det målinriktade kånkandet), då ni får samla intryck och vila lite. Spännande att läsa era iakttagelser. Finfina bilder! Då jag kollat på googlemaps tycker jag det är helt fantastiskt att ni förflyttat er så långt över den spanska halvön! Grattis!

    • Visst är det en påminnelse om pilgrimsskapets långsamhet och eftertanke som är minst lika viktiga som att ta sig framåt. Vi får lov att väga mellan ambitioner och krafter och den avvägningen är ju aktuell också i alla andra sammanhang. H. Helene

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *