Dag 3: Trinidad de Arre – Cizur Menor 12km

7.15 Matutin. Morgonbön i härbärget på spanska, engelska och tyska med 8 deltagare från olika länder. En riktigt trevlig start på vandringsdagen.

Idag skulle bli en kortare dag med lite restaurangbesök och shopping (läs: Stefans nya skor) i Pamplona. Leden sträckte sig genom förorter som Villava och Burlada, innan vi nådde den mäktiga medeltida stadsmuren. På flera ställen hade folk med målfärg eller tusch upplyst pilgrimerna att de nu var i Baskien och på väg till staden Iruna. Inget tal om Pamplona här inte.

20120827-220536.jpg
Magdalenabron utanför Pamplona

Pamplona är en gammal romersk stad grundad av Pompejus före vår tideräkning. Den är mest känd för två saker, nämligen sina tjurrace längs med gatorna och att Hemingway skrivit om staden. Racet till skyddshelgonet San Fermins ära är den 7 juli, så vi hann inte uppleva det förstås.

Vi beslöt att inte stanna i Pamplona över natten, utan gå vidare. Slutmålet blev Cizur Menor. Där var Johanniterhärbärget fullt, men vi fick plats hos Maribel Roncal istället. En stor sovsal, duschar , en lugn trädgård och frukost är väl allt man behöver.

Idag gjorde vi en liten extratur via Navarras Universitet för att få en fin stämpel i passet även om man inte kan övernatta där. Fötterna fick också vila då vi tog bort strumpor och skor i universitetets park. Det är ett mycket bra sätt att undvika blåsor, att ge fötterna luft och torka strumpor emellanåt.

20120827-220814.jpg
Baskernas stolthet, universitetet i Navarra

34*C var det idag, med solen i ögonen hela eftermiddagen då vi knegade uppför berget till byn Cizur Menor. Det är minsann svettigt.

Simon

Oj vad det är underbart med vatten! Att dricka och att duscha i. Efter en dusch orkar man ju t.o.m. skriva blogg…Man blir glad när man på nytt träffar pilgrimer som man träffat tidigare. Vi såg ett engelskt par i Pamplona, ett par som vi delat pilgrimsmåltid med för ett par kvällar sen. Turvis är vi efter och framför varandra, beroende på hur man planerar sin dag och hur krafterna räcker. En kvinna som stannade på härbärget i Pamplona, hade vandrat över 50 km på en dag, och hennes fötter var fulla av blåsor. Hon skulle nu köpa nya skor och gå vidare. Det är inte alltid så smart att göra för mycket. Och nya skor borde man inte ha, men det var fint att Stefan lyckades få ett par i alla fall, i stället för dem som tappade sina murkna sulor. Han får nu vandra in de nya och varva med rastsandalerna.

Det var så fint i kyrkan i morse, där vi fick börja dagen med matutin, gemensam morgonbön. Vi fick alla tre läsa varsitt avsnitt av texterna på engelska och alla bad Fader vår på sitt eget språk. Morgonbönen avslutades med en gammal pilgrimshälsning. Ultreya y Suseya…framåt och uppåt. Mot Santiago.

Vi har för övrigt flere gånger förundrat oss över hur mycket mer kristendomen präglar samhället här jämfört med vårt eget land. Här läser vi på skolhusen vi passerar namn som Småbarnsskolan Guds kärlek eller Santa Clara skola. Grattis förresten till ettåriga systerdotterdottern Klara!
Det är skoj att tänka på hur det skulle vara om vi gav namn åt våra skolor och dagis med inspiration av helgon och kristen tro.

Helene

Ibland får jag en känsla av att många av dagens pilgrimer har glömt stillhet, ro och långsamhet. Man strävar efter att gå så många kilometer som möjligt och att hålla god fart. Det är begripligt att man inte vill gripas av känslan att söla ifall det är är 690km till Santiago, vilket är noteringen för oss just nu. Vi försöker låta bli att tänka på prestationstvång och accepterar att vi är långsammare än de flesta pilgrimer som vi möter. Vi gör det som är möjligt för oss och planerar våra dagsetapper så att vi inte skall behöva ha blodsmak i munnen. I morgon skall vi försöka starta senast vid sjutiden – vi har till att börja med en brant sluttning att forcera. Åtminstone ett par eftermiddagar har vi vandrat trötta i brännande solsken. Det tar musten ur vem som helst. Vi har ännu inte lärt oss rutinerna. Det gäller att vandra så tidigt som möjligt när hettan inte är brännande och komma tidigt fram till alberguet för att hinna duscha, tvätta kläder som skall vara torra nästa morgon. Och kanske hinna och orka träffa intressanta pilgrimer och utbyta livserfarenheter.
Stefan

20120827-221055.jpg
Pilgrimspasset såhär långt. Universitetets fina sello till vänster

12 svar på ”Dag 3: Trinidad de Arre – Cizur Menor 12km

    • Värmen är kanske värst. Men det värsta verkar vara över. Nu är det förhoppningsvis vanlig finländsk sommarvärme som gäller framöver.

  1. Vad det är trevligt att läsa om era upplevelser! Jättefina stämplar i pilgrimspasset! Ni är otroligt duktiga och uthålliga – det spelar ju ingen roll hur snabbt eller långsamt man vandrar, det är väl viktigast ATT man vandrar….Helene, du skriver så fint om hur underbart det är med vatten, det borde vi alla ”skriva under”, för det är faktiskt så och ingen självklarhet att vi har vatten…hälsningar från ett svalt Helsingfors

    • Hej Barbro! Det är roligt att läsa dina kommentarer och reaktioner. Alla stödjande tankar därhemma ger oss extra energi. H. Stefan

  2. Önskar er uthållighet i alla branta sluttningar! Bekväma vandringsskor och skavsårsplåster är bra att ha.

    • Oh yes. Och det har vi. Fast vi förvånade oss över varför vi nästan är de enda som tar av skor och strumpor i pauserna för att lufta fötterna. På det sättet skapas inte fukt och följaktligen blåsor i skorna. Inga problem hittills.

  3. Steg för steg går er väg genom berg och dalar med olika bestyr-arbete och vila-det är gott att såhär få följa med på vägen, sången ”sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter” dök upp i mitt huvud när jag läste om Stefans vandringskängor,sannerligen sköter Gud om er hela tiden där när ni vandrar på, Finlandskramar!!!

  4. Hej! Tack igen för alla fina tankar och delade upplevelser som inspirerar en och var! Helt fantastiskt! Hoppas ni kommer pa en takt som passar er, och tidig vandring låter bra, om man fått sina cornflakes…LYCKA TILL! Allt gott från Gunnevi, med massor av hälsn fr hela devonfamiljen.

    • Du skulle förvåna dig över hur tidigt vi faktiskt kommer upp på morgnarna. Och tidigt framme = ledig kväll är the way to go. Bara inte terrängen hela tiden gick upp och ner…

  5. Så fint att få följa med er vandring, och tänk att ni får ha unik ”familjetid” på tremanhand. Önskar er välsignelse på resan…. Anna

Lämna ett svar till Simon Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.