Dag 4: Cizur Menor – Puente la Reina 19km

Natten i Cizur Menor var jobbigare än de tidigare nätterna. Någon gång vid midnatt brakade ett ordentligt åskväder lös, och vi sov i ett rum som var fullt av pilgrimer i våningssängar. Redan när klockan slog tio i kyrkan som fanns på kullen bredvid, var det några som blev irriterade över att vi sysslade därinne. Det tycktes inte störa dem att de flesta talade högt därute, och fönstren var på vid gavel, eftersom det var så hett. Ok, vi samlade ihop våra saker snabbt och skötte om att Simon fick sina ögondroppar raskt, och försökte komma till kojs. Det är nämligen så, att i pilgrimshärbärgen är regeln den att lampan släcks klockan tio. Det var nu inte så enkelt för Simon som har mera svårt att se i mörker än vi andra. Vid midnatt började det regna och åska och det låter rätt mäktigt uppe i bergen. Det blev en orolig natt, med olika åsikter om huruvida fönstren skulle vara öppna eller inte, och med en hel del snarkningar från olika håll. Jag försökte få mina familjemedlemmar att vända sig på,sida så de inte skulle snarka, och sov mycket litet. Före kl sex väcktes jag av Stefan som sa att jag snarkade…Så var det helt säkert. Det går lätt när man är rätt så utmattad när kvällen kommer.

I morse kom vi iväg vid åttatiden och vi var både trötta och irriterade eftersom vi hade sovit dåligt. Men en sak var superbra, och det var att vårt albergue, alltså härbärge, hade ett avtal med ett annat albergue 19 km framåt om gratis transport av ryggsäckar och stuff. Vi antog erbjudandet och band oss därmed att gå ända fram till Puente la Reina. Men vi packade min ryggsäck med den mat vi behövde för dagen och skickade resten av de tunga sakerna till följande albergue. Vi traskade alltså mot den förestående bergssluttningen med friskt mod och mindre packning. Vi vandrade i morse med många fler andra pilgrimer än tidigare, så det märktes att flere pilgrimer hade startat sin vandring i Pamplona. En ständig ström av vandrare styrde sina steg mot höjderna utanför Pamplona. Vi var långsamma igen och stannade många gånger under förmiddagen. Utsikten var hisnande, och vi stretade framåt så mycket vi orkade. Lättare var det förstås att inte bära hela packningen. Vi var alla på,väg mot Alto del Perdon, Förlåtelsens höjd, och stigen dit var stenig och tung. Höjden har säkert fått sitt namn av de förhoppningar som man väntar sig att skall uppfyllas efter att man tagit sig fram över den steniga och tunga uppförsbacken. Vi gick många timmar i långsam takt och kom småningom fram till toppen där ett konstverk med silhuetter av pilgrimer avtecknar sig mot det imponerande landskapet. Konstverket är gjort 1996. Nedfärden från Förlåtelsens höjd, var stenig, men inte alls lika svårforcerad som uppfarten. Vi njöt av att det gick bättre neråt, och fick sedan upp farten litet mer också när vägen var jämnare. Simon började längta efter Mesetan, högplatån som anses vara tråkig, för det är mycket lättare för honom och mig att gå när vägen är jämnare. Men nerfarten gick bra trots alla stenar och den lösa sanden.
Vi skulle kanske ha stannat tidigare och undvikit de varma eftermiddagstimmarna, men vi hade ju våra saker på ett bestämt härbärge, så det var bara att lunka på och komma ända fram.

20120828-222336.jpg
Medeltida pilgrimer på Förlåtelsens berg

Hola, buen Camino, buenos dias, nästan alla hälsar på varandra på vägen. Det känns ibland som en smältdegel av olika nationaliter och temperament som syns och märks på vägen. Vi kom fram till härbärget Santiago Apostol i Puente la Reina och måste gå genom hela stan och och över den kännspaka bro som också är vår hemsidas vinjettfoto. Bron över floden Arga kallas också drottningens bro. Drottning Dona Mayor, fru till kung Sancho III, besämde att bron skulle byggas för att pilgrimerna skulle få en trygg överfart över floden Arga. Nu har vi igen ätit pilgrimsmåltid och klockan går snabbt när lamporna släcks för natten kl 22.
Helene

På väg ner från Alto del Perdon (på 790 meters höjd) räknade jag på skoj de vindkraftverk som tronade på bergskammarna på ett stort område. Uppe på toppen av Alto de Perdon fanns ett stor antal vindmöllor som alla stod i kilometerlånga rader längs bergskedjan. Jag kom till ett hundratal då jag blickade ut över nejderna och då såg jag inte dem som var skymda av höjderna i närheten. Om utmaningarna för medeltidens pilgrimer snarast var av fysisk och religiös art, påminner vindkraftverken oss om vår egen tids utmaningar, som inte är enbart av fysisk och spirituell natur, utan också av ekologisk art. På pilgrimsvandringen idag blev jag påmind om hur den fysiska vandringen som en religiös vandring också har ekologiska förtecken.
Stefan

20120828-222058.jpg
Fler och fler pilgrimer på stigen

4 svar på ”Dag 4: Cizur Menor – Puente la Reina 19km

  1. Fantastiskt fina bilder. Så roligt och spännande att få följa er vandring. Var rädda om er och fortsatt lycklig vandring.

  2. Hei, olen lukenut tekstejänne joka päivä, kiitos vaelluksenne jakamisesta! Hienoa, että sain vähän kuulla tänään myös matkan pikku hankaluuksista, joita olen joskus miettinyt: kuinka isoissa saleissa saa nukuttua, onko aina sopu mukana, voiko rinkan joskus kuljetuttaa seuraavaan paikkaan jne. Siunausta matkallenne! Aila H.

    • Hei Aila! Kiva että haluat seurata vaelluksemme vaiheita. Tuntuu hyvältä kokea että on paljon taustatukea kotinurkilla. T. Stefan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *