Dag 11: Azofra – Granon 23km

Hälsningar från kyrktornet! Det enda härbärget jag hade hört om på förhand och som vi faktiskt härom dagen också blev rekommenderade var församlingshärbärget i Granon. Och nu är vi här. Vi har just ätit gemensam kvällsmåltid gjord med hjälp av tidigare donativos. Vi sover på tunna lädermadrasser på golvet och utrymmena är enkla och renoverade av byns folk genom talkoarbete. Väldigt speciellt även om komforten inte är den bästa hittills. Tornet rymmer ca 40 personer.

Dagens vandring gick från Azofra till Ciruena och Santo Domingo de La Calzada och vidare till Granon. Santo Domingo var en riktig turistfälla med sina medeltida gränder, barer, restauranger och shoppar. Och katedralen med inträde förstås. Kyrkan där tuppen och hönan hör hemma. Mer om den historien nedan.

20120905-103658.jpg
Stora fält och slingriga vägar

En annan historia som följt oss de senaste dagarna, och också förknippas med Roncesvalles och Navarra, är Rolandssagan. Eller Roldan som han kallas här i Spanien. Roland var Karl den Stores goda vän och förnämsta paladin. Karl den Store hade lämnat kvar en trupp under ledning av Roland. Denna trupp blev anfallen av saracener / morer och ett blodigt slag uppstod vid Roncesvalles där Roland dör. Han försöker innan han dör krossa sitt svärd Durandal för att inte det skall falla i fiendehänder. Han blåser slutligen i ett elfenbenshorn (oliphant) för att varna kejsar Karl som ändå inte hinner fram i tid. På Poyo de Roldan lär han ha stridit mot jätten (eller den saracenska paladinen) Ferragut. Så han har följt med oss under vandringen.
Simon

Santo Domingo de La Calzada hör till de mest legendomsusade orterna på Caminon. Den medeltida legenden berättar om ett tyskt pilgrimspar som tillsammans med sin son var på väg till Santiago. I Santo Domingo tog de in på ett härbärge och hospitalerons dotter blev förtjust i sonen i familjen. Eftersom han inte visade något intresse för henne, ville hon hämnas genom att placera en silvertallrik i pojkens ryggsäck. Han blev anklagad för stöld och dömd till hängning. Bedrövade fortsatte paret utan sin son till Santiago. På hemvägen kom de via Santo Domingo och märkte till sin förvåning att sonen ännu levde i galgen. Snabbt gick de till domaren som just höll på att inta sin middag. De bad om att få sonen nedtagen från galgen men domaren kommenterade skrattande: ”Er son är lika död som tuppen och hönan här på min tallrik.” Knappt hade han sagt det förrän fjäderfäna flaxande flög upp från tallriken. Naturligtvis med den följd att domaren återförenade sonen med sina föräldrar.

Legenden lever vidare i Santo Domingos kyrka genom att en tupp och en höna år ut och år in föds upp i en bur i kyrkan. Tidigare var buren belägen på golvnivå med den följd att pilgrimer ryckte fjädrar av de stackars fåglarna. De har nu lugn och ro i en bur som numera är belägen högt uppe på en vägg i sidoskeppet.

20120905-103932.jpg
Kyrkans sevärdhet nr. 1

Staden har fått sitt namn av den helige Domingo, eremiten som ägnade hela sitt liv åt att bygga vägar och broar i trakten för att underlätta pilgrimernas vandring. Idag syns inte mycket av hans byggnadsverksamhet. Pilgrimsleden följer de stora riksvägarna, som påminner om andra tider och behov.
Stefan

20120905-104439.jpg

20120905-104512.jpg
Det dukades till gemensam måltid i kyrktornet i Granon

Legenderna kan vara rätt så våldsamma ibland…Kvällen och natten i härbärget var speciella. Vi åt gemensam måltid med många andra pilgrimer efter att folk hade försökt tvätta sina kläder i tvättrummet på kyrkvinden. Kläderna vajade på tork i draget på vinden. Vi höll en gemensam pilgrimsandakt på läktaren i kyrkan just före sängdags. Det var stämningsfullt och internationellt. Som avslutning på andakten fördes ett levande ljus runt från pilgrim till pilgrim och man fick säga högt något som var viktigt för en under Caminon till Santiago. När det blev min tur sjöng jag sången ” I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt, Han har öppnat för mig en väg, och bytt min ängslan i jubelsång, och bytt min ängslan i jubelsång.” sen stämde Simon i och sen Stefan. Så vi sjöng i tre stämmor. Det visade sig att Simon hade tänkt sjunga samma sång och funderat på hur han skulle signalera det åt oss. Ibland är det bra med sångens ord som säger det man vill få sagt.
Helene

20120905-104150.jpg
En pilgrim i Santo Domingo

1 svar på ”Dag 11: Azofra – Granon 23km

  1. Ljuvlig bild av fammo! Här hemma blåser det allt kyligare vindar och mornarna är friska och kyligare, men mitt på dagen och eftermiddagen är det sommarvarmt. Vi mår bra, leker lite på dagis, ännu har inte Saga varit ensam där. I morgon ska jag med Saga på begravning, min morbror Kenneth dog förra veckan.

    Ha det gott, vi tänker på er och hör sången ljuda ändå hit.

    Kram.

Lämna ett svar till sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.