Härbärgena är väldigt olika, pilgrimsmenyerna är väldigt lika. Åtminstone hittills. Utanför Puente la Reina, efter en skrattretande grym uppförsbacke, låg det ranch-liknande alberguet Santiago Apostol där vi övernattat. Matsalen såg ut som en stor saloon och barmästaren / värden som en mexikansk Miguel.

Saloonen i Santiago Apostol

?Que quieren? Vad vill ni ha? En blankett att fylla i hamnade framför mig på bordet. Flerluckstest för pilgrimsmeny. Ensalada mixta / Macarrones / Sopa de verdura. Sen franskisar med kött, franskisar med höna eller franskisar med fisk. Till efterrätt glass, äppel, banan o.dyl. Till det en liten kanna vin, en öl och vatten. Se där: en pilgrimsmeny för sisådär 10 euro. Billigt och ibland riktigt bra, men tråkigt och förutsägbart i längden. Man får varva med annat då man hittar.

Dagens vandring var påfrestande pga hettan. Skuggiga partier saknades totalt. Tempot blev därför långsammare ju längre dagen led. En brant stigning upp till Maneru inledde vandringen. I Cirauqui höll vi paus på en bar och köpte lite extra djupfryst glutenfritt bröd när vi nu en gång hittade. Jag bläddrade litet i DN som fanns i butiken för att se vad de lovat för väder (samt att El Classico) mellan Real och Barca skulle spelas samma kväll. DN står ju förresten naturligtvis för Diario de Navarra.

En höjdare under vandringen var de gamla romerska vägarna och broarna som ligger mellan Cirauqui och Lorca. Hur många pilgrimer och legionärer har inte nött de stenarna under århundraden?

En romersk bro på Caminon

En sak vi funderat över är varför inte flera människor försöker utnyttja möjligheten att förtjäna en slant på pilgrimsskarorna som går genom trakterna. Många barer och butiker är stängda, speciellt under siestan, och ibland saknas tjänster totalt. Döm om vår förvåning när vi ute på en åker vid en vägtunnel ser ett par som slagit upp ett stånd vid sin bil, Oasis de Camino. Men å andra sidan var de ju också fransmän.

Oasis de Camino

Det tyngsta, hetaste partiet gick sedan genom Villatuerta in i staden Estella, med 13.000 invånare. På kvällen fick vi vår första paella. Mums!

På härbärget togs vi emot av en snäll tysk hospitalero som själv gått Caminon över 20 gånger. I år har han tänkt gå den 12 gånger, en för varje apostel. Han börjar då snart årets 9:e!!

Simon

Dagen började bra. Vi kom upp i god tid och vandrade iväg när det ännu var nästan mörkt. Solen gick upp en halv timme efter vår start. Vi visste att dagsetappen var krävande. Vi visste att det gällde att gå till byn Ayegui, norr om Estella. Det blev verkligen en lång dag i hettan. Det skulle vara SÅ viktigt att komma fram till alberguet för att lugna ner tempot och ge sig tid att vila. Plus duscha, tvätta kläder och hänga ut kläderna på tork före kvällskylan och mörkret sätter in. Nu kom vi fram till pilgrimshärbärget vid niotiden, vilket betydde att vi hade ca en timme på oss att trappa ner, duscha och göra oss klara för natten. Att tvätta de svettiga kläderna var en omöjlighet. Vi fick lov att packa ner dem och hoppas på att nästa kväll kunde ge möjlighet att tvätta dem.
Hosptaleron Peter visade sig kunna svenska och han gav oss många goda råd. Bland annat diskuterade jag med honom om möjligheten att sända en del av packningen per post för att kunna lätta på bördan. Vi hade tänkt skicka ett paket hem till Finland, men han gav oss det goda rådet att sända paketet till Burgos, där det väntar på oss på poste restante. Annars var Peter en positiv människa, som inte trodde på tillfälligheter i livet. Allt har sin mening, sa han, även om vi kanske aldrig upptäcker eller inser det. Upplyftande för en trött pilgrim.
Stefan

Det är inte bara öppna vidder och slingriga stigar

Under vandringen från den ena lilla byn till den andra hörde vi många gånger under dagen kyrkklockorna slå. Varje kvarttimme ringde klockorna med sin klara klang och gav sin egen rytm åt hela trakten. Vackert. Jag önskar vi kunde ha mera sådant därhemma. Vi springer ju mycket efter klockan, men reflekterar inte ändå alltid över tidens gång… För övrigt hade min egen klocka stannat pga att den hade blivit tvättad i byxfickan. Kanske jag därför lyssnade särskilt noga till klockorna.
Stefan och Simon behövde litet extra tålamod med mig idag för jag blev helt urlakad innan vi kom fram till staden Estella, där vi sedan beslöt att äta i stan. När det mörknade i staden kom vi fram till härbärget där vi delade rum med ett trettiotal pilgrimer. En del hade redan somnat och Simon fick släcka lampan när vi väl hade gjort våra kvällssysslor färdigt. Peter ville nämligen se fotbollsmatchen på TV. Konstigt tyst var det och vi sov rätt gott där i källarrummet.
Helene

Björnbär – gratis pilgrimsmat på vägen