Buen Camino! Buen Camino! Hälsnings- eller lyckönskningsfrasen hörs från alla håll när pilgrimerna ger sig av i duggregnet i den kyliga, tidiga morgonen. Vi steg upp kl. 7, men var ändå några av de allra sista som lämnade härbärget, vid 8.30 efter frukosten. De allra flesta ger sig av utan frukost och tar en kaffe och en croissant på ett cafe längs med vägen. Spansk tortilla eller frukt passar också bra. På härbärget fanns mat och dryck i automater till salu.
Vandringsvädret var perfekt, eftersom det blåste en svag bris, stigen gick i skuggig skogsterräng och duggregnet svalkade skönt. En engelsk kvinna tyckte att vi påminde om medeltida pilgrimer när vi senare tagit fram regnkåporna.
Stigen gick mycket upp och ner, upp på berg och genom de pittoreska byarna Burguete, Espinal, Biskarreta, Linzoain och Zubiri. Det kom en hel del cyklande pilgrimer längs med leden och både uppför och utför det allra mest hisnande backar. Några ryttare till häst såg vi dock inte trots att vi såg mycket av lämningarna efter dem. På de branta sluttningarna betade kor, får och häst, alla med koskällor runt halsen.
Efter en lång vandringsdag kom vi fram till floden Arga och byn Zubiri. Det första härbärget hade endast en ledig bäddplats, men på det andra fick vi både sängplats och middag. Dessutom ingick frukosten i priset. Kvällen avslutades med livliga samtal med andra pilgrimer, samt med en efterlängtad dusch och tvätt av vandringskläder.
Här tar jag, Helene, över för en kort hälsning. Det känns skönt att vi har börjat vår vandring, men under dagen har vi jämfört storleken på våra ryggsäckar med deras som raskt pilar förbi oss på stigen. Har vi för tunga väskor, eller kommer vi att vänja oss? Vi skulle inte vara de första som lämnar bort något eller skickar det till Santiago med poste restante. Vi får se. Under rådande omständigheter tycker vi ändå att den första dagen gick rätt bra. Just före lunchpaus tappade jag tron på att vi skulle orka med alla stigningar och branta nerförsbackar, men efter att vi fått litet mat, strängt iakttagna av ett par närgångna vildkatter, så kom tilltron tillbaka trots allt. Under vandringen idag mötte vi också en skara barn som rusade fram till oss på stigen och frågade varifrån vi kommer. Vi berättade tydligt på engelska att vi kommer från Finland och frågade dem intresserat om de var från Spanien. Jo tyckte en del, men en liten pojke upprepade tre gånger att de bor i Baskien! Lokalpatriotismen florerar här redan bland de små barnen.
Till sist för ikväll, tack alla ni som är med oss genom tankar, böner och engagemang! Det betyder mycket för oss!
790km bilvägen, 750km längs Caminon
Vackra vyer, tunga backar…
Pilgrimshumor längs vägen, håller humöret uppe
Så vackert det ser ut, så duktiga ni är och så glad jag är över att få ta del av er vandring här på bloggen.
Vi tänker på er alla och är glada över att kunna dela med oss av våra upplevelser. Det känns som om ni var med oss på ett speciellt sätt. Tack också till Basse för hjälpen så vi fick det tekniska att fungera. Hoppas det är bra med barnen. Sköt om er. Fammo Lena.
Fint att läsa så här långt! Och se bilder också, alberguet såg ju mysigt ut. Lokalpatriotism definitivt, glöm inte det, folk kommer i första hand från sin region, i andra hand från Spanien, som ju historiskt sett är ett relativt nytt påfund… Att man står enade bakom t.ex. fotbollslandslaget är också ganska nytt och exceptionellt. Och baskerna är lite extrema, de har ju sitt eget ”landslag”, det etniskt 100 % baskiska Athletic Bilbao också! Sköt om er och njut av varje stund! Kramar från oss och en snusande liten tös, två veckor i dag 🙂
Just det. Vi har sett mycket graffiti på väggarna där det står Freedom to the Basque people. Det är ju många som läser längs vägen. För övrigt skulle vi gärna haft dig med i bakfickan när vi inte klarat språket.. Med du har ju viktigare saker att göra nu med din lilla chica. Grattis och lycka till.
Ett tips, ifall ni bestämmer er för att skicka en del av packningen:
Jag hörde av någon att posten endast håller paket i två veckor. Kan ha varit fyra. Så kolla först hur länge de håller ert paket.
Jag gick med uppskattningsvis närmare 12kg (vågade inte väga …). Troligen en av orsakerna till att jag fick problem med benen.
Jag bar alltid med mig närmare två liter vatten. Är kanske onödigt mycket för det mesta. Men på Mesetan (=”öknen” i mitten) kan det bli dagslånga sträckor utan byar, dessutom sades det att man inte ska dricka ur fontänerna i Castilla y Leon.
Jo det gör vi också. Bär vatten. Vatten är viktigt och här är ju hett just nu. Vi har också mött en del pilgrimer som har problem med benen. En del av dem har kanske också tagit ut sig med alltför ambitiösa sträckor. Tack för tips och uppmuntran.