Vaknade till en ny dag, nu i Leon. Riklig frukost på hotellet. Sen ut på stan med ryggsäckarna på ryggen igen. Vi var litet obeslutsamma vad vi skulle göra. Simons telefon borta, kanske på en toalett i en restaurang i Burgos vars namn vi inte vet…En svullnad på Simons arm oroade och vi beslöt att den måste kollas av läkare…Efter krismöte på torget tog vi oss till sjukhuset som har öppet dygnet runt också på söndag. Simon berättar säkert mera själv om det besöket.
Sen var det viktigt att få plats på alberguet, och vi hade planerat söka oss till ett albergue som upprätthålls av benediktinernunnor, ett albergue som är känt för sin lugna och fridsamma atmosfär. Vi fick platser där, och det var första gången vi fick besked om att det finns skilda rum för män och kvinnor. Nå, det visade sig vara litet si som så med den principen, för jag blev visad till ett rum där Stefan och Simon hade fått platser i den andra ändan av rummet. Mitt i rummet hade man placerat några pappbitar som provisorisk vägg…Det är bara att anpassa sig till alla system. Damernas WC är ett par våningar ner och man måste gå ut på gården för att komma dit. Men det blir säkert bra, och vi är på väg till aftonbönen som hålls varje kväll kl 21.30. I morgon har vi planerat fortsätta till fots.
Helene
Antoni Gaudis hus från 1892-93
Det sägs ju att man skall ta med endast det man absolut behöver. Därför blev jag glad idag när jag fick användning för mitt EHIC-kort (European Health Insurance Card). Hälsocentralen var ganska enkel, med några rum, en skötare och två läkare, men jag tänkte ändå att det säkert går bra och att läkare kan konversera på engelska. Men det kom ett nekande svar på min ?Habla usted ingles?-fråga. Så det var bara att förklara på spansk-italiensk-engelska kryddat med kroppsspråk att den ena armbågen blivit dubbelt större än den andra och om det månne var helt normalt. Hon trodde dock inte på inflammation utan att jag blivit biten av någon / något. När jag för säkerhets skull visade min lista på mediciner vid hennes fråga om möjliga allergier, brast hon ut i ett ”Madre mia!” Det är tydligen inte många som gör Caminon i min kondition…
Simon
Man skulle tro att man hamnat i Disneyland
Dagens stora upplevelse var besöket i katedralen i Leon. En fantastisk gotisk skapelse från 1200-talet. Kyrkan som helhet är 90 m lång och 30 m hög. Mörkt helhetsintryck, men glasmålningarna på alla fönster runt om katedralen i sidoskepp och absid med fantastiska rosettfönster gav det speciella intrycket. Det finns en teologisk grundtanke i planeringen av motiv, beroende på i vilket väderstreck glasmålningarna är placerade. Pulchra Leonina som katedralen kallas, skiljer sig från de flesta spanska kyrkor i fråga om ljusets användning. När de flesta spanska iglesior utestänger ljuset, inbjuder Leons katedral ljuset att strömma in i kyrkan. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt över det.
Stefan
Hej Lena, Stefan och Simon!
Fick tips om er pilgrimsblogg av Anna-Lina igår. Härlig läsning, där även pilgrimslivets mödor blir uppenbara. Synd att vi inte fick till det då våra vägar korsades i Barcelona. Vi seglade sedan med våra ungdomar tryggt över Lejonbukten mellan två tramontanor och ligger nu i idylliska lilla Villefrananche-sur-Mer nära Nice. Vi tänker på er och kommer att följa er på bloggen. Kramar Svante och Nina
Oj, hoppas det inte är något allvarligare med armbågen! Bra att ni tar det lugnt emellanåt och laddar batterierna. Synd att jag inte är med och hjälper er med spanskan, skulle så gärna… 🙁 Hoppas ni får fler chanser att sjunga också, det är ju viktigt!
Har läst på nu och kommit fatt er i bloggen. Några dagar i Lappland i fjällen var för mig vandring, det också. Förstår att det känns som avbrott att åka buss, men det är säkert klokt. Vandrandet är väl inte ett självändamål. Hoppas armbåge och telefon inte tar ned humöret! Gustav