Galicien. Ekskogar och fågelsång. Vi har kommit in i ett nytt land, som är grönare och mera skogbeklätt. Så snart vi kommit ut ur staden Sarria, märkte vi att pilgrimernas antal igen hade ökat. Vi tyckte oss se pilgrimer av ett annat slag än tidigare. Man kunde kanske kalla dem turistpilgrimer, för de kom i stora grupper från olika länder, oftast med små eller inga ryggsäckar och hälsade inte särskilt ofta på andra medvandrare, så som vi vant oss vid att det görs. I och för sig vandrade vi också med lätt packning i dag, för vi hade anlitat Jesus från firman Jacotrans, som forslade vårt bagage framåt till den by dit vi tänkt oss vandra. På våra ryggsäckar fäste vi en lapp och fyra euro i ett kuvert och så slapp vi den bördan för i dag.
Landskapet vi vandrat genom i dag är präglat av lantbruk och boskapsskötsel. Vi har känt aromer av alla tänkbara slag och gått slalom mellan ”mockarutorna”. Vi har sett kor, hästar, massor av hönor och tuppar, får, kalkoner, hundar och katter. Vi har också träffat en del vänliga äldre invånare ifrån byarna. En äldre farbror kom ut från sin ladugård iklädd stråhatt och ville så gärna ge oss tre nötter och tre hostpastiller som han haft i sin byxficka. Sen förstod vi att han ville att vi skulle be för honom i Santiago. Tandlöst leende vinkade han sedan glatt iväg oss.
Byarna har varit små, med grå stenhus och massor av stenmurar omkring. Caminon är kantad av sådana murar just här. Vi har säkert hört tjugo olika tuppar gala i dag, den första kl fem i morse i granngården i Sarria, resten längs vägen, där alla gårdar tycktes ha höns. Byarna vi gick genom var Barbadelo, Rente, Peruscallo, Belante, A Brea och sedan nådde vi Ferreiros, dagens slutmål, som ligger nästan exakt hundra km från Santiago.

Mäktiga skogar i Galicien

Kossorna kände sin rutt

Skönt att gå i trädens skugga

Böljande jordbrukslandskap

Hundra kvar

Pelargoner mot allt det grå