Tänk att en dagsetapp kan variera så mycket! Den var totalt tudelad; första delen till Molinaseca ner för oforcerbara klippiga bergsbranter ( med shoppingvagn!), den andra biten vidare till Ponferrada het asfaltsetapp längs gatorna in mot stan. Vi hade för första gången svårt att hitta alberguet, det enda i stan, för det var ytterst bristfälligt utmärkt. Det gällde för övrigt också turistbyrån, som var omöjlig att hitta. Vi gick t.o.m. förbi den en gång utan att se den, utmärkt med en liten genomskinlig plastskylt på väggen. Stefan och Helene har ömsom burit, ömsom dragit kärran nerför klippiga bergen, medan vi alla tre nogsamt passade stegen på den oländiga stigen.
Nedstigningen skedde på västsidan av bergen i Leon, och bjöd på hisnande utsikter. En gammal vandringssanning är att man måste stanna upp och titta omkring sig, för när man går måste man titta framför sig var man sätter ner foten.
Caminon ger många sköna naturupplevelser
Pilgrimernas stigar gick tydligen över de högsta kullarna och genom de djupaste dalarna, antagligen därför att det var lättare att hitta vägen så. Visst kändes det dumt att den jämna bilvägen ibland slingrade nerför berget i närheten av stigen. En medvandrare frågade skämtsamt av Stefan om han har shoppingkärran för att han gör en botvandring.
På härbärget i Acebo träffade vi den första ryska vandraren. Eller egentligen kallade han sig rysk-finsk för han bodde en del av året i Finland. Han hade en snabb vandringstakt men en massa plåster och bandage överallt på sina fötter. Vi har de senaste dagarna träffat på många med bandage, stödförband och plåster. Vi har förundrat oss över att de flesta går långa dagsetapper, trots sina uppenbara skador i fötterna och knäna. Själva har vi inte haft några som helst problem med föttterna, men vi måste vara försiktiga med Simons arm. Dagens vandring med flere km i staden efteråt blev litet för mycket. När kvällen kom var armen ganska sjuk.
Staden Ponferrada är mycket präglat av tempelriddarnas borg. Staden kom under tempelordens beskydd genom beslut av kung Fernando II år 1178. Tempelherrarnas era blev trots allt kort eftersom orden upplöstes av den katolska kyrkan ca 120 år senare. Borgen, Castillo de los Templarios, har utnämnts till nationalmonument och har genomgått en genomgripande restaurering. Borgen ser verkligen ut som en riktig gammaldags riddarborg med tinnar, torn och vallgravar. Den är imponerande och det är lätt att förstå att staden upprätthåller traditionen från tempelherrarna.
Ni är ju inne på slutrakan. Grattis! Enligt Brierleys bok har ni ju åtta långa dagsetapper kvar när lördagen är förbi, så räkna med tio dagar om ni går hela tiden. Efter Sarria måste ni väl gå hela vägen om ni skall få en compostela, men kanske det inte är det viktigaste.
Det är underbart att följa med en vandring, även om jag förstår att ni har fått er beskärda del av strapatser. Hoppas att ni orkar. Ni har några präktiga berg framför er ännu, men mycket verkar också vara längs vägar där butiksvagnen borde rulla bättre.
Ha det bra!
Det är intressant att följa med er på vandringen sittande i en bekväm stol. Önskar er den kraft ni behöver för dagen!