När vi lämnade Granon märkte vi plötsligt skottlossning ute på fälten och insåg att vi var omringade av jägare som var ute med sina jakthundar. Ingen fara naturligtvis, men ändå. Det verkar som om jaktsäsongen just börjat. På de ensliga vägarna mötte vi några gånger polisbilar som antagligen övervakade att skjutningarna gick rätt till.

Härbärget i Granon var beläget i kyrktornet

Idag lämnade vi vindistriktet Rioja bakom oss och gick in i spannmålsprovinsen Castilla y Leon. Ibland genade vi precis som de övriga pilgrimerna över sädesfälten, ibland höll vi oss till leden. Byarna ligger tätt efter varandra, alla med sin lilla kyrka och plaza i centrum. Vissa byar har bara en vattenpost vid torget, andra kan erbjuda morgonmål och -kaffe. Men överallt finns det mängder av övergivna hus, fallfärdiga ruckel och renoveringsobjekt som vittnar om det ekonomiska läget i landet. Därför blir man extra glad när man ser någon reparera sitt hus, lägga nytt tak eller motsvarande. Det man också frågat sig flera gånger under vägen är: Vad lever dessa människor av? Man ser bara några äldre som pratar med varandra i byarna, inget annat liv eller någon verksamhet.

När vi gått genom Castildelgado, Villoria de la Rioja, Villamayor del Rio, kom vi slutligen fram till Belorado, staden med Spaniens äldsta marknad. De gamla judiska kvarteren i staden är berömda. Vi bodde på härbärget ”Cuatro Cantones” där vi träffade på resans första finländare, Marja-Leena från S:t Michel. Vi delade rum och pilgrimsmåltid med henne. Annorlunda att tala finska. Hon räknar med att vara ungefär samtidigt som vi i Santiago. Vi får se. Hon hade bokat hotellrum för en natt redan, och det borde kanske vi göra också.

Castilla y Leon är fältens landskap