Idag håller vi vilodag med proviantering. Med tanke på morgondagen med stängda affärer, måste vi inhandla de livsmedel vi är beroende av. Efter frukost i Los Arcos på pilgrimshärbärget, steg vi på turbussen till Logrono. Efter en halvtimmes färd på slingriga vägar upp och ner för bergssluttningarna, kom vi till provinsen Riojas huvudstad. Vi har nu lämnat Navarra och har kommit in i det kända vindistriktet Rioja. Efter en rundtur i staden intog vi middag och prövade på ett lokalt vin. Det blev Murice från vingården Vina Ijalba, ett purpurfärgat vin från 2008, förfärdigat av ett familjeföretag med 80 hektar vinodlingar norr om Logrono. Det var gott! Vi har installerat oss på ett härbärge, som upprätthålls av den lokala församlingen i kyrkan Iglesia de Santiago. Mässa hålls kl.19.30 och efter det blir det ett kvällsmål med prästen som värd.
Stefan
I parken i Logrono
Det var konstigt att igen komma till en storstad och uppleva livet här. Men jag gladde mig åt blommorna i den stora parken vid torget. Rosor och andra planteringar har jag inte sett särskilt mycket av under vandringsdagarna. Det är så torrt på marken och det mesta är brunt. Från bussfönstret såg vi också områden av skog och vegetation, som hade brunnit. Där var marken svart och träden svedda.
Klippning i parken
Det är ju lördag idag, och vid kyrkan som vi bor i har vi sett flere bröllopsföljen i fina kläder och damer med fascinaters, dvs små hattar med fjädrar och annat fint. Vårt rum med sexton platser är beläget precis bredvid ingången till kyrkan och våra fönster är endast galler med fönsterluckor på insidan. Här finns tydligen en tradition att smälla med våldsamma krutsmällare för brudparet, så inne i rummet luktar det krut, och vi som är här hoppar till för varje smäll, samtidigt som kyrkklockorna ringer och festsällskapet hojtar så det ekar mellan husväggarna. På tal om fönstren så blev vi varnade att inte sätta ut våra skor på fönsterbrädet under natten. Då kan det tänkas att någon har petat ut dem genom gallret så de är borta på morgonen.
Underligt nog var det svårt för mig att ta en mellandag. Jag kände mig plötsligt lite vilsen när vi avvek från pilgrimssällskapen. Mina lugna och stabila familjemedlemmar såg med förvåning på mig när de märkte hur jag kände mig. Det blev bättre sedan efter middagen och när härbärget började fyllas av trötta vandrare som hade gått en lång väg idag. Vi var ju för första gången tidigt på plats idag, av förekommen anledning. Vädret är märkligt nu. Hett i solen och kallt i skuggan. Nu behöver vi våra fleeceblusar.
Helene
Blommor har varit en sällsynt sevärdhet