Har ni någon gång spelat brädspelet ”Stegar och ormar” – spelet där man går vidare på spelplanen och kan ta genvägar=stegar, medan de slingrande ormarna tvingar en att gå bakåt i spelet? Eller: känslan när man i Monopol hamnar i fängelse och står över många drag utan att röra sig ur fläcken.
Så är läget nu. Armen har varit bättre under de senaste dagarna men om kvällarna har febern stigit och smärtan likaså. I går i härbärget i Ferreiros beslöt vi att uppsöka läkare och åkte iväg tillbaka till jouren i Sarria. Där beslöt läkarna att sända iväg mig till universitetssjukhuset i Lugo, som har bättre resurser. Vi åkte iväg alla tre i ambulans, med packning och allt. Resten av kvällen och långt in på småtimmarna var precis som att vara en del av en spansk tv-serie i sjukhusmiljö. Till slut togs jag in på avdelningen för infektionssjukdomar på det fina och moderna, två år gamla sjukhuset Lucus Augusti. Helene och Stefan fick uppsöka ett närbeläget hotell kl. 3 på natten. Nu väntar några dagars vila. Fortfarande kan ingen tala engelska.
Simon
Men en nefrolog som just tittade in var rätt begriplig när han frågade Simon och pratade med honom. Här verkar nog ges god vård, men visst är det knepigt med vissa saker som är annorlunda här. Blodsockret mäts med en helt annan enhet här än hos oss, och det vållade ett litet missförstånd i morse.
Det är inte lätt att vänta när väntan blandas med oro. Vi har gjort denna resa under speciella omständigheter, medvetna om att det finns risker. Våra förberedande åtgärder visade sig vara viktiga. Simons läkare på Hucs var vänlig nog att skriva en engelsk utredning över mediciner och annat viktigt, och den har vi behövt, även om läkarna har varit tvungna att använda sig av datoröversättningsprogram ibland. En annan viktig sak har varit det europeiska sjukförsäkringskortet som har öppnat dörrarna till den spanska sjukvården.
Pilgrimsfärder är aldrig förutsägbara och man är alltid tvungen att ta en dag i sänder. Det är just där som färden är som livet.
Också nu behövs bönerna, inte bara för vandringen utan för nya krafter och helande.
Helene
Lycka till. Hoppas att Simons arm blir bättre.
Tack, Henrik!
Jag har i andanom följt er vandring via bloggen. Må ni var och en känna att ni är omslutna av Guds omsorg.
Tack, det är gott att veta att vi är omslutna av omtanke och bön. H. från oss alla tre.
Hälsningar från Östnyland! Trots att vi inte låtit höra av oss har vi följt med er på vandringen – både i ord, bild & bön. Doris, Nina o Håkan
Tack! Det är bra att veta att ni finns med oss. H. Från oss. Tre.
Helene! Det europeiska sjukförsäkringskortet är ”guld värt” om det händer ngt utomlands, det fick vi erfara när dottern måste opereras i Spanien för två år sedan, dessutom är de nog kunniga och vänliga trots att engelskan inte löper så bra…är med er i tankar och böner att allt skulle gå bra med Simons arm – ni har varit jätteuthålliga i er vandring i alla fall!
Visst är personalen kunnig och vänlig. Det tror vi nog. Tack för stöd och förbön. Hälsningar från oss genom Helene
Vi har förbön och tack i kväll, jag tar er med dit, KRAM Gunilla
Tack
Hej Simon! Hälsningar från oss här i Finland. Jag ber att du skall blir frisk snart!
Tack Gatti!