Vi hade planerat att åka från Burgos till Leon med en buss som startade kl. 11.30. När vi kom till biljettluckan på Estacion de Autobuses fick vi veta att bussen var fullbokad och nästa buss avgår kl. 17.25. Vi hade inte mycket att välja mellan. Vi köpte biljetter till eftermiddagsbussen och extra tid att tillbringa i Burgos. Simon och jag vandrade en halvtimmes väg ut ur centrum till Real Monasterio de Las Huelgas, som är ett fungerande kloster med ett trettiotal nunnor. Klostret är mest känt för sin koppling till den världsliga överheten. Det var nämligen kungen av Kastilien, Alfons VIII och hans drottning Eleanor av England som beslöt om byggandet av klostret i slutet av 1100-talet. Även om hovet var fromt med namnet Santa Maria la Real, kunde man inte undgå att se hur den världsliga makten fått prägla byggnader och inventarier. Jag kunde inte låta bli att fråga guiden var den kända kodexen med namnet Codex Las Huelgas är placerad och hon kunde meddela att den fanns i nunnornas bibliotek men att man måste få tillstånd från Madrid för att komma åt att läsa den. Fastän handskriften finns i ett nunnekloster får kvinnliga forskare inte tillstånd att läsa den. Dessa får nöja sig med faximilieutgåvor av dyrgripen
Stefan

Klostret De Las Huelgas

Vi har alltså räknat ut att vår tid inte räcker till att gå hela vägen. Det är kanske inte överraskande, men mycket har varit svårt att besluta på förhand. Mecetan, som ligger mellan Burgos och Leon anses vara tung, inte på grund av höga backar, utan tvärtom på grund av sina monotona slätter som tar musten ur vandrare som dag efter dag stretar fram i det öppna landskapet, i värsta fall i hett solsken. Många gör alltså som vi och tar bussen mellan dessa stora städer. Det kändes konstigt först, litet som att tappa takten. Men vi måste anpassa oss efter tiden vi har, och krafterna också. Vi kom till Leon halv åtta på kvällen och visste inte var vi skulle övernatta. Det var ganska sen tidpunkt att gå till ett albergue i en storstad, vi antog att det var ont om platser, så vi beslöt att försöka hitta ett enkelt hostell. Men det blev inte lätt. Efter några besök vid receptioner i hotell och hostell, tog vi till datorn och sökte något hotell som skulle ha ett ledigt rum. Vi fick sedan de två sista i ett enkelt hotell i stan. Det var redan sent när vi sedan gick och åt litet kinesisk mat i en närbelägen restaurang.
Helene

Pilgrimsbussen från Burgos till Leon

Ingen i dethär landet kan engelska. Det gör inget när man frågar efter riktningsdirektiv på gatan eller läser menyn på restaurangen. Men när man tappar sin telefon någonstans och försöker svamla om hittegods, förra veckans eller denna veckas fredag, m.m. så är det inte lika roligt att få höra: No, espagnol, por favor. Och egentligen gör det inte så mycket om själva telefonen försvunnit, det är snarast alla femhundra nummer, sms och kalenderdatun som pärtar. Nåja, jag skall ännu ringa lite och kolla runt…
Simon

El Cid -Burgos stora hjälte

Meteorologistation utanför hotellet